Hudens pH-värde – därför måste syramanteln få vara sur

Tänk dig att din hud har en osynlig, men ständigt närvarande, rustning – en tunn, svagt syrlig hinna som utgör en första försvarslinje mot skadliga mikrober och håller huden i balans. Denna skyddsfilm kallas ibland för hudens ”syramantel” och utgörs av bland annat svett, talg och nedbrutna fettsyror. Resultatet är att en frisk hud ofta ligger runt pH 4,5–5,5 – alltså ganska surt jämfört med kroppens inre miljö som snarare är nära neutral (pH ~7). Denna försurning av hudytan är ingen slump. Forskning visar att såväl hudens enzymer, barriärfunktion och mikrobiom gynnas när pH-värdet hålls lågt. Om pH drar i väg uppåt kan barriären luckras upp, vänliga hudbakterier trängas ut och patogena arter få fäste, med rodnad, torrhet eller till och med eksem som följd.

Varför huden är sur – en närmare titt på syramanteln
Kemin bakom pH är enkel: ju lägre pH, desto surare miljö. I hudens fall ger en svag surhetsgrad (runt pH 5) den optimala förutsättningen för olika enzymer och cellprocesser. Dessa enzymer ansvarar bland annat för att bygga upp barriärens lipider, skulptera hornlagret och få gamla, döda celler att lossna i lagom takt (en del av hudens naturliga omsättning). Samtidigt hämmas nedbrytande processer när pH är surare. Vid för högt pH – säg pH 6 eller 7 – skiftar balansen: enzymer som upprätthåller en stabil barriär blir mindre aktiva, medan andra, mer destruktiva enzymer börjar tugga på hudens bindningar.

Man kan se det tydligt hos nyfödda barn. Precis efter födseln är hudens pH mer neutralt, men inom dagar eller veckor sjunker det mot det karakteristiskt sura som vuxnas hud har. Under övergångsfasen tenderar bebisarnas hud att flaga – en indikation på att högre pH aktiverar enzymer som löser upp cellbindningarna. På äldre dar, när pH kan stiga något, märks ofta torrare hud och nedsatt barriär, delvis av samma orsak.

Hur pH varierar över kroppen
Det är lätt att tro att hela huden har samma surhetsgrad, men kroppen består av många små “mikroklimat” med varierande talg- och svettproduktion. Ansiktet, exempelvis, har många talgkörtlar vilket kan leda till aningen lägre pH tack vare de fettsyror som utsöndras där. Armhålorna däremot är ofta svettiga och instängda, vilket kan höja pH och ge utrymme för bakterier som orsakar dålig lukt. Händerna, i sin tur, utsätts för ständig tvättning som rubbar syramanteln; vid kontakt med en vanlig alkalisk tvål (pH runt 9–10) kan handhudens pH hoppa upp flera enheter och ta över en timme att återhämta. Inte konstigt att händerna då kan bli torra och nariga – de hinner inte återskapa sitt svagt sura skydd innan nästa tvättomgång.

Fötterna är ännu ett exempel där högre pH kan vara ödesdigert. I den fuktiga miljö som uppstår i skor och strumpor stiger pH, och svampar som trivs i mer alkalisk miljö kan frodas, vilket ökar risken för fotsvamp. På så sätt ser man att små skillnader i hudytans surhetsgrad kan leda till stora skillnader i mikrobiell balans och hur väl huden klarar sig mot angrepp.

Vad händer när pH drar i väg?
När hudens pH höjs förlorar barriären sin stabilitet. Det blir lättare för vatten att avdunsta och för irriterande ämnen att ta sig in. Därutöver har patogena mikrober en fördel i en mindre sur miljö. Till exempel blommar ofta Staphylococcus aureus (en bakterie som kan trigga inflammation) upp i sådana områden. Hos personer med eksem är det vanligt att pH ligger påtagligt högre än hos frisk hud, vilket ofta sammanfaller med just S. aureus-överväxt och ökade eksemsymtom. Vid akne har man också noterat att en lätt basisk hudmiljö kan förvärra finnar, medan ett lägre pH ofta får den allmänt förekommande Cutibacterium acnes-bakterien att hålla sig i schack utan att överreagera.

Man kan alltså se det som en dominoeffekt: stiger pH, faller hudens immunbalans och fler besvär kan spira. Den syrafilm man gärna vill bevara är i själva verket en biologiskt anpassad kompromiss som gynnar snälla bakterier och enzymer för reparation, medan oönskade mikrober och nedbrytningsmekanismer hämmas.

Mikrobiomet och pH: ett ömsesidigt beroende
Hudens mikrobiom är en hel värld av bakterier, svampar och andra mikroorganismer som lever i symbios med oss. De ”snälla” arter som finns på en frisk hud hjälper till att producera syror – till exempel mjölksyra eller propionsyra – och dessa håller ytan sur. Ju fler av dessa fredliga arter, desto starkare är hudens kemi. Om pH plötsligt stiger, kan dessa goda bakterier tappa mark och invasiva arter tar över. Då kan inflammationen gå i taket.

Denna dynamik förklarar också varför enbart antiseptisk behandling inte alltid är rätt väg. Tar man död på alla bakterier (inklusive de gynnsamma) riskerar man skapa en tom gräsplan åt mer aggressiva mikrober. Att i stället bevara mångfalden och låta hudens syrabildande arter frodas kan visa sig vara en bättre strategi, samtidigt som man håller pH i sitt optimala, sura spann.

ECS: Endocannabinoidsystemet i bakgrunden
Nu är detta kapitel fokuserat på pH, men vi har i boken tidigare stött på hudens endocannabinoidsystem (ECS). Kanske man undrar hur ECS passar in här. Även om pH inte styrs direkt av ECS, finns det kopplingar. ECS kan reglera talgproduktionen (talg är en källa till fria fettsyror som bidrar till surheten) och dämpa överdriven inflammation (som annars kan skada barriären och därmed höja pH). På så sätt är ECS ytterligare en pusselbit i hudens finstämda ekologi, där en välmående talgsekretion hjälper till att hålla hudytan något sur, medan inflammationskontroll förhindrar att barriären trasas sönder.

Praktiska tips för din surhet
Att låta hudens pH hållas på en sund nivå är ingen omöjlig uppgift, men vi behöver vara medvetna. För det första kan man välja milda, pH-balanserade rengöringar (kring pH 5–6), i stället för traditionell tvål med pH runt 9–10. Två andra faktorer är handtvättens frekvens och duschtemperatur – ju varmare vattnet och ju mer frekvent tvätt, desto större pH-förskjutningar upplever huden.

Man kan också vara varsam med starkt sura eller basiska behandlingar. Lätt sura toners eller lotioner (ofta innehållande mjölksyra, AHA eller PHA) kan dock vara till hjälp för att snabbt återställa surheten efter en rengöring. Att inte stressa huden i onödan är också att föredra: stress kan göra att barriären fungerar sämre, vilket kan leda till sekundära pH-rubbningar. Och vill man verkligen gå “nördvägen” kan man till och med skaffa pH-stickor för att testa sin rengöring – men man behöver inte gå så långt. Ofta räcker det med att välja beprövade, milt syrliga produkter.

Sammanfattning: En sur överlevnadsförmåga
Hudens surhet må låta som en sidofråga, men den är en vital del av hur vi håller en stark barriär och en balanserad mikrobiom på ytan. Den sura manteln utgör en subtil men avgörande skillnad mellan en hud som lätt blir angripen av mikrober, torr och inflammationstendens, och en hud som visar lyster, förblir mjuk och motståndskraftig. Pussen med pH är att allt handlar om gradskillnader: för lågt pH kan irritera huden, men i normala fall strävar hudens naturliga buffringsförmåga mot omkring 4,5–5,5. Överstiger man 6 eller 7 i längre perioder, är risken stor att det märks i form av rodnad, torrflagning eller acne-liknande utslag.

Ur en holistisk synvinkel är hudens pH tätt sammanbundet med tvättrutiner, kosmetika, kost, stress och mikrobiomet – ja, till och med ECS. Att förstå denna mångsidiga väv av påverkan är nyckeln till en långsiktigt välmående hud. Så nästa gång du betraktar en extra blank panna eller en stramande torr handsida, minns att det mycket väl kan handla om en subtil förskjutning på pH-skalan. Genom små justeringar – som milt rengöringsmedel, varsam skrubb och återfuktande, pH-anpassad kräm – ger du din hud möjligheten att fortsätta vara den lätt sura, men oerhört skyddande, gräns mot omvärlden som evolutionen finjusterat åt oss.

Källor

Schmid‑Wendtner, M. H., & Korting, H. C. (2006). The pH of the skin surface and its impact on the barrier function. International Journal of Cosmetic Science, 28(5), 359‑370. https://doi.org/10.1111/j.1468‑2494.2006.00344.x

Lambers, H., Piessens, S., Bloem, A., Pronk, H., & Finkel, P. (2006). Natural skin surface pH is on average below 5, which is beneficial for its resident flora. International Journal of Cosmetic Science, 28(5), 359‑370. https://doi.org/10.1111/j.1468‑2494.2006.00344.x

Hachem, J.‑P., Crumrine, D., Fluhr, J., et al. (2003). pH directly regulates epidermal permeability barrier homeostasis, and stratum corneum integrity/ cohesion. Journal of Investigative Dermatology, 121(2), 345‑353. https://doi.org/10.1046/j.1523‑1747.2003.12365.x

Kim, J. E., Kim, B. J., Kim, M. N., & Choe, Y. B. (2020). Higher skin pH is associated with increased Staphylococcus aureus colonization in patients with atopic dermatitis. Clinical and Experimental Dermatology, 45(7), 857‑864. https://doi.org/10.1111/ced.14243

Schmid, P., & Smith, N. (2022). The skin acid mantle: An update on cutaneous pH‐balance in health and disease. Dermato‑Endocrinology, 14(1), e2052576. https://doi.org/10.1080/19381980.2022.2052576

Sato, H., & Yamada, T. (2018). Hot‑water washing and high‑alkaline cleansers delay acid mantle recovery and increase transepidermal water loss. Dermatologic Therapy, 31(6), e12680. https://doi.org/10.1111/dth.12680