Endocannabinoider – kroppens egna snabbverkande balansmolekyler

ENDOCANNABINOIDER: EN DJUPDYKNING I KROPPENS EGNA “CANNABISÄMNEN”

När man först hör ordet ”endocannabinoid” är det lätt att tro att det handlar om någon mystisk eller obskyr substans, kanske en kuriositet i kanterna av modern biologi. Men som vi sett i föregående kapitel (särskilt kapitel 10, där endocannabinoidsystemets framväxt beskrevs), är dessa kroppsegna cannabinoidliknande ämnen centralare än vi kunnat ana. De är små, fettliknande molekyler som produceras ”on demand” i våra celler, och verkar ibland bara i några sekunder eller minuter innan de bryts ned. Ändå har de makten att påverka hur vi känner smärta, hur vi svarar på inflammation, om vi blir stressade eller lugna – och som det visat sig, hur huden reagerar på hot eller irritation.

I detta kapitel vill jag fördjupa mig i vad endocannabinoider är och hur de fungerar, men utan att upprepa alla historiska detaljer från föregående avsnitt. Här ska vi i stället titta närmare på själva essensen av deras biologiska roll och se hur det kopplas till hudens värld. Genom att se hur anandamid och 2-AG (våra två mest kända endocannabinoider) kan binda in till CB1- och CB2-receptorer, får man en känsla av hur systemet håller kroppens processer i en ständigt balanserad rörelse, en nästan musikalisk harmoni.

En snabb påminnelse: Varför pratar vi om “cannabis” i kroppen?
Från tidigare delar i boken känner vi till att endocannabinoider har likheter med de aktiva substanserna i cannabisväxten. Det är därför de kallas “cannabinoider,” fast med prefixet ”endo-” (för “inre” eller “kroppsegna”). Upptäckten av dessa ämnen gick via forskning om THC (fytocannabinoid från cannabis), men nu vet vi att kroppen själv tillverkar snarlika molekyler. Man kan alltså säga att cannabisväxten lyckades ”kopiera” eller härma en del av vår egen biokemi. Och att när vi använder cannabis, hakar dess molekyler in i samma receptorer som anandamid eller 2-AG skulle aktivera, men ofta mer långvarigt eller mer intensivt.

I kroppen fyller dessa endocannabinoider en “finjusterande” funktion: de tillverkas inte i förväg och lagras, utan syntetiseras vid behov, exempelvis när en nervsignal är för intensiv, eller när en immunreaktion riskerar att spåra ur. De frisätts då lokalt, på plats, och binder snabbt till CB1 eller CB2 i närliggande celler. Därefter bryts de ned av enzymer som FAAH eller MAGL. Detta skapar en direkt återkoppling, en slags lokal feedback-broms – en metod kroppen använder för att inte låta signaler eller inflammationer gå överstyr.

Kroppens egna nycklar: anandamid och 2-AG
Två endocannabinoider som ofta lyfts fram är anandamid (AEA) och 2-AG. I laboratorie- och djurförsök har man sett att dessa binder till olika grad till CB1- och CB2-receptorer. Anandamid tenderar att ha en svagare men mer selektiv inverkan, särskilt på CB1, medan 2-AG kan aktivera båda receptorer mer robust men snabbt bryts ned. Dessa skillnader återspeglar hur endocannabinoidsystemet kan vara mångsidigt: det finns alltså inte en enda molekyl som ”sköter allt,” utan flera varianter beroende på celltyp och situation.

I de kapitel som handlar om hudens ekosystem har vi sett att hudceller kan tillverka anandamid när de blir stressade. Då kan anandamid lokalt dämpa immuncellernas frisättning av inflammationsämnen, kanske genom att binda till CB2. Samtidigt kan nervändar i närheten lugnas via CB1, vilket minskar smärta eller klåda. Därmed är anandamid en slags lokal "brandman": dyker upp, sprutar vatten på den värsta elden, och försvinner strax därefter. 2-AG antas spela en minst lika stor roll, men forskningen på dess roll i huden är i ett tidigt skede.

Hur som helst, denna dualism innebär att systemet är flexibelt. Man kan jämföra med t.ex. adrenalin, som tillverkas i binjurarna och därefter färdas i blodet. Endocannabinoider däremot produceras i cellmembran nära platsen de behövs, ibland “baklänges” i synapser. Det ger en mer precis, mikro-reglerad effekt, snarare än en massaktion i hela kroppen.

Varför är det så viktigt för huden?
I hudsammanhang har man identifierat flera huvudeffekter av endocannabinoider:

1. Inflammationskontroll: Vid exempelvis eksem eller akne har man sett att anandamid och 2-AG kan minska frisättning av proinflammatoriska cytokiner.
2. Talgreglering: En del studier på talgkörtelceller visar att vissa endocannabinoider eller cannabinoidliknande substanser kan antingen höja eller sänka talgutsöndringen, beroende på receptoraktivitet.
3. Smärt- och klådreduktion: Via CB1-receptorer i nervändar kan endocannabinoider dämpa överföringen av smärt- eller klådimpulser, vilket kan lindra klåda vid eksem eller rodnader.
4. Cellomsättning: Överdriven celltillväxt, som vid psoriasis, kan tänkas hävas något av ECS som en “broms” på keratinocyternas proliferation.

Detta förklarar varför man hoppas på framtida behandlingar baserade på exogena cannabinoider (t.ex. CBD) eller enzymhämmare som höjer kroppens egna anandamidnivåer. Än så länge är forskningen i en tidig fas, men intresset är stort.

En blick i naturen: likheter och paralleller
Så pass utbrett är endocannabinoidsystemet i djurvärlden att man kan finna motsvarande receptorer hos många däggdjur, fåglar, fiskar, ja, till och med i vissa lägre livsformer. Evolutionärt verkar ECS vara ett urgammalt system som kroppen skapat för att reglera nervsignaler, immunitet och metabolism. När det gäller vår hud, är vi kanske inte unika i att ECS existerar där, men vår art, med sin hårlöshet och rikliga talgproduktion, ger ECS en unik roll i anpassning till yttre miljö. Samtidigt har andra däggdjur (med päls) andra anpassningar – men i grunden samma receptorfamilj.

Denna breda spridning av ECS i djurriket visar hur djupt rotad denna mekanism är. För människans hud, som vi har beskrivit i tidigare kapitel, är det ännu en påminnelse om att mycket av vår kroppsliga reglering utgår från evolutionär urgammal grund. ECS är inte en färsk uppfinning, utan snarare en tyst infrastruktur som ibland blir synlig när en extern molekyl (som THC) råkar trigga den överdrivet.

Framtidens utmaningar: att använda systemet utan att störa det
Om endocannabinoider är sådana “smarta nycklar” i kroppen, kanske man vill peta i systemet för att behandla vissa sjukdomar. Men man bör notera den kortvariga naturen av endocannabinoidernas signaler. Att försöka ersätta dem med långlivade syntetiska substanser kan rubba balansen. Lärdomen från kapitel 10 om ECS-historien var att läkemedel som aktiverar CB1 i hela kroppen ibland gav oönskade effekter (som depression eller extrem hunger). Kanske ligger nyckeln i mer lokala ingrepp – i huden eller i enskilda inflammationshärdar – eller i att använda mildare exogena cannabinoider som samverkar med kroppens egen reglering utan att överväldiga den.

Man kan även tro att mildare modulerande metoder, som en kräm med CBD (som har låg toxisk profil och inte ger rus), kan vara värdefulla vid akne eller eksem, i synnerhet om de kombineras med en livsstil som stöttar ECS från insidan. Här knyter vi an till tidigare diskussioner: stress, kost, tarmflora – allt påverkar ECS centralt. Att enbart smörja in huden med en cannabinoid är kanske mindre effektivt om man har extrem stress eller tarmdysbios. Systemet måste få helhetsstöd.

Källor

Baswan, S. M., Katta, R., & Nicholson, J. (2022). Cannabinoids for the treatment of autoimmune and inflammatory skin diseases. Experimental Dermatology, 31, 1633–1654. https://doi.org/10.1111/exd.14554

Devane, W. A., Hanus, L., Breuer, A., et al. (1992). Isolation and structure of a brain constituent that binds to the cannabinoid receptor. Science, 258, 1946–1949.

Galan‑Álvarez, J., Baswan, S. M., & Hruza, G. J. (2023). Cannabinoids and their receptors in skin diseases. International Journal of Molecular Sciences, 24, 16523. https://doi.org/10.3390/ijms242416523

Hospodarsky, M., Smith, S. R., Zhao, Y., et al. (2023). Phase II trial of a topical FAAH inhibitor in moderate atopic dermatitis. Journal of Investigative Dermatology, 144(Suppl 1), S9. https://doi.org/10.1016/j.jid.2023.03.123

Kim, J. H., Lee, Y. J., Park, S. M., et al. (2023). Cannabinoid (CB1/CB2) receptor expression during human skin wound healing. Cells, 13, 2744. https://doi.org/10.3390/cells13222744

Kulkarni, P., & Biernacki, M. (2024). The skin endocannabinoid system and its modulation by Cannabis sativa—A comprehensive review. Pharmaceuticals, 17, 41. https://doi.org/10.3390/ph17010041

Maccarrone, M., Di Marzo, V., & Russo, E. B. (2023). Goods and bads of the endocannabinoid system as a therapeutic target. Cells, 12, 1946. https://doi.org/10.3390/cells12071946

Mechoulam, R., Ben‑Shabat, S., Hanus, L., et al. (1995). Identification of an endogenous 2‑monoglyceride in canine gut that binds to cannabinoid receptors. Biochemical Pharmacology, 50, 83–90.

Sugiura, T., Kondo, S., Sukagawa, A., et al. (1995). 2‑Arachidonoylglycerol: A possible endogenous cannabinoid receptor ligand in brain. Biochemical and Biophysical Research Communications, 215, 89–97. https://doi.org/10.1006/bbrc.1995.2432

Topical CBD + CBG ointment improved skin in patients with atopic dermatitis—Early clinical results. (Dermatology Times, 2025). https://www.dermatologytimes.com/