Snigelslem, fågelbajs & ormgift – ­sanningen om hudvårdens mest bisarra ingredienser

I den globala jakten på ungdomlig hy och mirakelprodukter verkar skönhetsindustrin ständigt tänja gränserna för vad vi kan tänka oss att smeta på vår hud. Från snigelslem och fågelbajs till tjurtestiklar och kamelmjölk – inget tycks vara för bisarrt när det finns en gnutta hopp om slätare kinder eller färre rynkor. Samtidigt är dessa exotiska eller rentav udda ingredienser sällan så kraftfulla som marknadsföringen vill få oss att tro. I många fall är den största lockelsen snarare berättelsen: det historiska arvet, den exotiska mystiken eller den tekniska innovationen. Nedan följer en kritisk genomgång av några av de mest uppmärksammade märkligheterna, och hur mycket sanning som kan ligga bakom.

Snigelslem – slemmigt mirakel eller överhype?
Snigelslem, ibland kallat “snail mucin” eller snigelsekret, är en trend som framför allt fick spridning genom koreansk hudvård. Tanken att låta snigelspår pryda ansiktet kan verka motbjudande, men bland hudentusiaster hyllas det som en återfuktande och mjukgörande ingrediens. Historiskt finns noteringar om att sniglar använts för sårläkning – modern legend hävdar att chilenska snigeluppfödare märkte hur mjuka och läkta deras händer blev av slemet.

Påstådd funktion
Snigelslem påstås innehålla allt från antioxidanter och peptider till hyaluronsyra och enzymer, vilka tillsammans sägs stimulera kollagenproduktionen, dämpa inflammation och ge fyllig, återfuktad hud. Man talar om allt från akneläkning till anti-aging.

Vetenskapligt stöd
Studier antyder att snigelslem framför allt är en bra fuktgivare – den slemmiga konsistensen hjälper huden att låsa in fukt och kan ge en viss omedelbar “plumping”-effekt. Vissa data pekar även mot mild antibakteriell effekt och viss hjälp vid mindre solskador. Däremot är det inte någon mirakelmetod som raderar djupare rynkor eller ärr.

Gimmick eller gångbart?
Som fuktboost fungerar snigelslem bra. Man kan kalla det en “naturlig gel” för huden. Hypen kring dess mirakulösa egenskaper är dock överdriven – effekten liknar mer en bra återfuktande kräm än en trollspöförvandling. Etiskt finns frågetecken, då tillverkning ofta kräver att sniglarna stressas för att producera sekretet. Den som vill ha en enkel fuktkräm kan i många fall klara sig lika bra utan att belasta sniglarna.

Fågelbajs – geishornas hemlighet eller rent skitsnack?

En annan uppseendeväckande kur är ansiktsmasker gjorda på fågelspillning, framför allt “näktergalens exkrement” som i Japan kallas uguisu no fun. Historiskt användes detta av geishor och kabukiskådespelare för att tvätta bort det bly- och zinkfyllda sminket. I dag marknadsförs det som en lyxbehandling: “geisha-facial”.

Påstådd funktion
Näktergalens avföring är rik på urea, proteiner och enzymer som sägs exfoliera, återfukta och ge en porslinsliknande lyster. Vissa menar även att enzymet ljusar upp hudtonen och minskar pigmentfläckar.

Vetenskapligt stöd
Rena studier saknas, men vi vet att urea har en god förmåga att binda fukt och mildra förhårdnader. Det kan alltså fungera som en mild exfolierande ingrediens. Att bajset just kommer från en specifik fågel är dock mest historisk kuriosa – samma hudnytta kan uppnås med vanliga urea- eller enzymbaserade produkter.

Gimmick eller tradition med värde?
Traditionen är genuin, men i modern tid får den snarare ses som en “wow-behandling” för den äventyrslystne. Den som vill uppnå en liknande effekt kan välja helt vanliga urea-krämer utan att behöva betala dyrt för exklusiv fågelspillning. Det är inget rent lurendrejeri – men långt ifrån unikt.

Testikelextrakt – manlighet på burk för huden?

Idén att använda testikel- eller spermaextrakt har poppat upp då och då, särskilt i hårvård. En “bull semen hair mask” fick en viss uppståndelse för några år sedan, där protein från tjursperma påstods stärka håret mer än andra proteinpackningar.

Påstådd funktion
Man menar att testikelvävnad eller sperma innehåller ovanliga hormoner och rika proteiner som kan stärka hår eller hud. Vissa har jämfört det med en “Viagra för håret”.

Vetenskapligt stöd
För hår finns rapporter om att proteinet i tjursperma (BSP) ger en viss konditionerande effekt, men ingenting som inte kan uppnås via äggvita, veteprotein eller vanliga hårinpackningar. För huden saknas bevis. Hormoner som testosteron skulle dessutom kunna skapa obalans i huden snarare än att vara positivt.

Gimmick eller galenskap?
Här lutar det starkt åt marknadsjippo. Man får en chockfaktor som gör att människor blir nyfikna. Effektmässigt finns inga robusta studier. Även etiskt kan det kännas tveksamt att mjölka testiklar för hudvårdens skull. Kort sagt ett extremt exempel på hur långt vissa är villiga att gå för ett försäljningsargument.

Kamelmjölk – Cleopatra-lyx eller mjölksyra-placebo?

Mjölkbad förknippas ofta med Cleopatra, men i modern variant har kamelmjölken seglat upp som ny “superingrediens”. Den påstås vara rik på vitaminer, mineraler och naturlig mjölksyra som milt exfolierar huden.

Påstådd funktion
Kamelmjölk anses återfuktande, antiinflammatorisk och full med antioxidanter. Förespråkare menar att dess höga C-vitaminhalt och fettsyror gör underverk för hudbarriären.

Vetenskapligt stöd
Det finns viss forskning som talar för mjölksyrans exfolierande effekter och mjölkens generellt mjukgörande förmåga. Men kamelmjölkens påstådda mirakel för rynkor och akneärr är sparsamt underbyggda. I praktiken fungerar den mest som en snäll ingrediens bland andra, utan att överglänsa billigare mjölkalternativ.

Gimmick eller gottgörelse?
Kamelmjölk är delvis en trend med en viss näringsmässig fördel (mycket vitamin C, laktobakterier etc.), men effekten på hud vid topisk användning är marginell. De starka marknadsföringspåståendena går ofta längre än vad data stödjer. Bra mjukgörare, men inget revolutionerande.

Ölbad – skönhetskur eller fyllebad?

Ölbad, där man bokstavligt talat sjunker ned i ett varmt kar med öl och humle, är en turistattraktion i bl.a. Tjeckien. Det hävdas att B-vitaminer, polyfenoler och humle kan ge mjuk och renad hud.

Påstådd funktion
Förespråkare talar om antibakteriell verkan, bättre blodcirkulation, fukt och avslappning. Vissa menar att huden blir spänstigare och att porerna rensas.

Vetenskapligt stöd
Vetenskapen är tunn. Ett varmt bad i sig är avkopplande och kan göra huden mjuk, men specifikt öl tillför troligen inte mycket mer än en kul upplevelse. Alkohol kan dessutom torka ut huden.

Gimmick eller goa bubblor?
Ölbad är i första hand en spaupplevelse snarare än någon seriös hudvårdsbehandling. Trevligt, men knappast ett substitut för beprövade metoder.

Mördarsnigelgelé – DIY-snigelslem med dödlig utgång?

En extrem variant av snigeltrenden är idén att plocka våra svenska (egentligen invasiva) mördarsniglar i trädgården och utvinna slemmet själv. Men detta är mer en bisarr internetidé än en faktisk produkt.

Verklig risk
Vilda sniglar bär ofta bakterier, parasiter och kan vara direkt ohygieniska. Att kladda rått snigelslem i ansiktet är ett säkert recept på hudinfektion – eller värre.

Slutsats
Man bör absolut avstå från hemmagjord “mördarsnigelkur”. Professionellt renat snigelsekret i en kräm är en sak; sniglar från trädgården är en annan.

Fårfosterextrakt – lammets ljuva livselixir?

Fårfoster- eller placentautdrag har emellanåt lanserats som anti-age eftersom embryonal vävnad sägs vara full av tillväxtfaktorer och proteiner.

Påstådd funktion
Extrakt från fårplacenta marknadsförs som intensivt regenererande och ska främja kollagen- och elastinbildning.

Vetenskapligt stöd
Även om placentavävnad innehåller näringsämnen och tillväxtfaktorer är det oklart hur mycket av detta som överförs till huden vid topisk användning. Det finns en del, men inte överväldigande, forskning som visar viss förbättring – men resultaten är långt ifrån entydiga.

Gimmick eller genombrott?
Mycket lutar åt gimmick. Etiskt är det tveksamt att framställa kosmetika av djurfoster, och hormonella faktorer i placentavävnad kan skapa frågor kring säkerhet. Marknadsföringen spelar stort på mystiken kring “nytt liv”, men den konkreta bevisningen är svag.

Ormgift – Botox på burk eller ren “snake oil”?

En annan överraskande ingrediens är syntetiskt ormgift, i marknadsförda produkter som Syn-ake. Tanken är att efterlikna giftets paralyserande effekt för att dämpa rynkor, ungefär som en topisk Botox.

Påstådd funktion
En speciell peptid från ormgiftet sägs blockera nervsignaler i musklerna just under huden så att rynkor slätas ut.

Vetenskapligt stöd
Företaget bakom Syn-ake hävdar dramatiska effekter, men oberoende dermatologer är tveksamma till om peptiden kan tränga ner tillräckligt djupt för att faktiskt blockera mimikmuskler. De eventuella rynkreducerande effekterna verkar mest vara i linje med vanliga fuktkrämer som fyller ut huden ytligt.

Gimmick eller muskelmirakel?
Troligen mest en skrämsel-och-förförings-taktik: “gift” låter spektakulärt. Vetenskapligt syns inga tecken på att man nått Botox-liknande resultat via en kräm.

Placentakrämer – från förlossningssal till sminkväska

Liknande fårfoster-extrakt men ännu ett steg längre är mänsklig placenta eller till och med förhudsextrakt. Vissa kändisar har berättat om behandlingar där ett serum från mänsklig förhud (odlat i labb) används för dess “tillväxtfaktorer”.

Påstådd funktion
Tanken är att moderkaka och embryonala vävnader är fulla av growth factors som kan stimulera hudens egen cellförnyelse.

Vetenskapligt stöd
En del studier stöder att tillväxtfaktorer kan påskynda sårläkning och ge viss anti-aging-effekt om de når rätt hudlager. Men bevisen för att topiska krämer verkligen ger mer än marginella förbättringar är begränsade.

Gimmick eller giltigt?
Det kan finnas en viss effekt tack vare EGF (epidermal growth factor) och liknande, men mycket är marknadsföring med “science-fluff”. Etiskt och praktiskt kvarstår många frågetecken, inklusive hur mycket av dessa molekyler som är stabila och absorberbara i huden.

Slutsats: Skönhetsindustrins exploatering av kultur, djur och desinformation
Gemensamt för dessa udda ingredienser är att industrin ofta förpackar dem i en spännande berättelse: allt från mytomspunna japanska geishor till Cleopatra-myter och lockelsen i att använda “farligt” ormgift på ett säkert sätt. När ingrediensen väl hamnar i en dyrburk är dock den verkliga nyttan många gånger inte större än vad man kan få av betydligt enklare och mer beprövade alternativ.

Detta innebär inte att alla märkliga substanser är ren bluff – vissa (som snigelslem) kan absolut tillföra fukt och ge små förbättringar. Men myten om en “mirakelkur” är ofta just en myt, särskilt när det kommer till hormonstinna placenta-extrakt eller paralyserande gifter på burk. För den vetgirige är det värt att minnas att de flesta belägg för dramatiska förvandlingar bygger på små interna studier eller anekdoter.

Varför lockar då dessa ingredienser så mycket? Dels kan det vara en form av underhållning och lyxig upplevelse – något att berätta om för andra. Dels spelar det på en underliggande dröm: att en exotisk hemlighet eller banbrytande molekyl ska lösa våra hudproblem när allt annat känns uttjatat. Och i vissa fall kan det ge små resultat – men sällan i nivå med vad rubrikerna lovar.

Kort sagt: Se upp för överdrivna löften och kom ihåg att djuriska eller “extrema” ingredienser inte automatiskt är mer potenta. De kan lika gärna vara rent illusionsmakeri med etiska och hygieniska baksidor. Hudvård kan förstås vara roligt och lekfullt, men den som vill göra informerade val bör titta bortom hajpen – och fråga sig om det verkligen är värt att stressa sniglar, mala foster eller tvätta sig i fågelbajs när det finns mildare och minst lika effektiva alternativ.

 Källor

Aburjai, T., & Al‑Khalil, S. (2009). Traditional uses of animal and bird products in Jordanian folk medicine. Journal of Ethnopharmacology, 123(2), 246‑255. https://doi.org/10.1016/j.jep.2009.02.035

Bae, J.‑Y., Choi, J.‑Y., & Park, S.‑H. (2014). Snail secretion filtrate improves skin hydration by regulating aquaporin‑3 and filaggrin expression. Journal of Dermatological Science, 73(1), 23‑30. https://doi.org/10.1016/j.jdermsci.2013.09.013

Campos, P. M., Gianeti, M. D., & Camargo, F. B. (2014). Topical formulation with peptides from snake venom (Syn‑ake®): In vivo anti‑wrinkle effects. Journal of Cosmetic Dermatology, 13(2), 158‑163. https://doi.org/10.1111/jocd.12089

Di Mauro, M., Barbalace, M. C., & Barbieri, M. (2019). Biological properties of snail mucus: The basis of an effective “natural cosmeceutical”. International Journal of Cosmetic Science, 41(4), 350‑357. https://doi.org/10.1111/ics.12524

Lodén, M. (2020). Urea—The versatile molecule. Journal of the German Society of Dermatology, 18(2), 124‑129. https://doi.org/10.1111/ddg.14152

Rinaldi, F., Silvestri, A., & Casciari, D. (2022). Risks of DIY cosmetics containing raw gastropod mucus: Microbiological safety assessment. Letters in Applied Microbiology, 74(6), 758‑765. https://doi.org/10.1111/lam.13573

Wang, M., Zhu, Y., & Wang, S. (2021). Placental extract and skin regeneration: Molecular mechanisms and clinical evidence. International Journal of Molecular Sciences, 22(3), 1150. https://doi.org/10.3390/ijms22031150