Felet med solskydd och varför det inte finns olika ”människoraser”
Idag är det nästintill en vedertagen sanning att solskydd helst ska användas året runt för att skydda huden mot de ”fruktansvärda UVA och UVB” strålningarna. Ofta underbyggs denna rekommendation med två specifika argument:
- UV-strålning bidrar till att huden får en snabbare åldrandeprocess.
- Risken för hudcancer ökar markant.
Detta är förvisso sant. UV-strålning kan påskynda hudens åldrandeprocess och risken för hudcancer ökar om man exponeras för en stora mängd UV-strålning. Men är UV enbart dåligt och vad händer om vi är allt för rädda för solen?
För att kunna svara på dessa frågor så måste vi först gå igenom den mänskliga hudens historia och svara på den viktiga frågan – varför är vår hud som vår hud är?
Låt oss börja från början. För ca 1,9 miljoner år sedan så började vi sakteliga övergå från att vara apor (schimpanser) till att bli arter som mer och mer liknar vår mänskliga art. Först blev vi homininer, sedan homo erectus och till slut homo sapiens.
Den största förändringen vi genomgick när vi gick från att vara apa till människa var att vi tappade en stor del av vårt hår. Att ha mycket hår är fantastiskt bra. Det skyddar oss från kyla, värme, UV och bidrar exempelvis till att vi inte behöver kläder. Men… Om nu evolutionen är så smart. Varför tappade vi då vår behåring?
Det finns flera olika teorier kring detta men den mest vedertagna är att vi behövde kunna jaga på ett helt nytt sätt… När vi levde som schimpanser så bodde vi tryggt uppe i träden och kunde på så vis leva och frodas i den miljön. När vi övergick till att bli människor så började vi gå på två ben och kunde då praktiskt inte längre att leva i träden. Vi behövde helt enkelt anpassa oss till ett liv på marken.
Eftersom vi varken är starka nog för att kunna vinna en strid mot ett lejon eller snabba nog för att kunna springa i kapp en antilop så behövde vi ha en annan fördel. Denna fördel blev att svettas. Det som skedde var att våra hårsäckar förändrades och övergick till svettkörtlar. Detta var en relativt enkel evolutionär förändring och plötsligt så hade vi en konkurrensfördel mot andra djur. Vi kunde nu springa långa sträckor och kyla ner oss själva under tiden vi sprang.
Om du tänker på det så finns det väldigt få andra djur som kan springa långa sträckor utan stanna för att kyla ner kroppen. Detta bidrog till att vi nu kunde jaga en antilop som sprang ifrån oss, springa efter den och fortsätta springa till dess att antilopen dog av värmeslag. Detta är än idag en jaktmetod som de sista jägare-samlarna i Afrika använder för att tillförskaffa sig mat.
Detta var fantastiskt bra. Nu kunde vi svettas och därav tillskaffa oss mat och springa ifrån farliga rovdjur. Men nu uppkom det ett annat problem. Då våra hårsäckar övergick till svettkörtlar så blev vår hud väldigt mycket mer utsatt än vad den tidigare hade varit. Dessutom så bodde vi i Afrika och utsattes därför för en väldigt stor mängd solljus.
Återigen så kommer evolutionen in i bilden och bidrar till vår överlevnad. En apas hud är under allt hår relativt ljus. Då vi tappade håret så förändrades successivt vår hudton från ljus till mörk. Desto mer hår vi tappade, desto mörkare blev vår hudton.
Detta skedde inte på grund av att vi behövde skydda oss från hudcancer eller en för tidig åldrandeprocess. Det vi däremot behövde skydda oss mot var en brist på folsyra, och då främst bristen på folsyra hos gravida kvinnor. UV bryter ner folsyra och har man som kvinna en brist på folsyra under graviditeten så ökar risken för att barnet blir missbildat. En mörk hud är 5–8 gånger bättre på att hantera UV än en ljus hud. Därav så övergick vår ljusa hudton till att bli mörkare.
Vid den här tiden så var allt fantastiskt. Vi gick runt på savannen i Afrika, utan kläder och mörka i huden. Men… 1,8 miljoner år senare (för ca 90,000 år sedan) så lämnade vissa människor Afrika och begav sig i stället mot de nordligare breddgraderna. Man gick då från en mycket UV-rik miljö till en miljö med väldigt lite UV. Faran för en brist på folsyra minskade radikalt men nu dök det i stället upp en annan utmaning. Hur skulle vi nu kunna producera tillräckligt mycket vitamin-D för att överleva? En brist på vitamin D leder b.la. till trötthet, depression, sämre immunförsvar och ett försvagat skelett.
Evolutionens svar på detta var att återigen bidra till en förändring i hudfärg. Denna gång gick vi från att vara mörka i huden till att i stället få en ljusare hud. Detta då en ljusare hud är 6 - 8 gånger bättre att producera vitamin D från solljus än en mörk hud.
De som därför pratar om olika ”människoraser” i vårt samhälle har helt fel. Det som skiljer en mörkhyad person från en ljushyad person är den mängd UV som denna person evolutionärt är byggd för att befinna sig i. UV bestämmer till 86% vilken hudfärg vi har.
Alla djur (inklusive oss människor) har behövt förhålla sig till den UV-mängd som finns i den miljö vi lever i. Detta är ingenting vi har kunnat undvika. Anledningen till att ljushyade människor får en ”bränna”/mörkare hud på sommaren är för att kunna hantera den ökad andel med UV som uppkommer under denna årstid. Därefter så avpigmenteras dessa människor på hösten för att kunna producera tillräckligt mycket vitamin D under de mörkare månaderna. Vi behöver ha en balans med tillräckligt mycket solljus för att kunna producera den mängd vitamin D som behövs men inte så mycket solljus att det skadar våra celler eller mängd folsyra.
Tillbaka till den ursprungliga frågan om solskydd och dess betydelse för oss. Om man som människa befinner sig i en miljö där UV-strålningen är starkare än det vi evolutionärt är byggda för så bör man skydda sig från solen.
Är man exempelvis inne inomhus 90% av sin vakna tid för att sedan under semestern i juli lägga sig på en strand, använd solskydd. Åker man på semester till Thailand i december, använd solskydd.
Men… Att använda solskydd en molnig dag i februari är enligt mig ren galenskap. För det första så är UV-strålningen under vintermånaderna extremt liten. Dessutom så behöver vi under denna tid på året all UV som vi kan få för att producera tillräckligt med vitamin D.
Vid de tillfällen som du ska använda solskydd så rekommenderar jag att använda kläder alternativt ett fysikaliskt solskydd som inte skadar hudens endocannabinoidsystem och/eller mikrobiella mångfald.
Jag rekommenderar även att du ser Nina Jablonskis föreläsning om hudfärg - https://www.youtube.com/watch?v=sc4OFcT5m1Y&t=3395s
Övriga källor:
https://evolution-outreach.biomedcentral.com/articles/10.1007/s12052-010-0257-6
https://education.nationalgeographic.org/resource/their-footsteps-human-migration-out-africa/
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/24134867/
Monica —
Tack för ett bra inlägg. Vi har slutat använda solskydd helt för några år sedan, skyddar oss på annat sätt. Men en fråga: Alla hudvårdsterapeuter säger att vi ska ha solskydd, helst spf 50 i ansiktet så vi inte får pigmentfläckar och skadar huden. Hur ser du på det? Jag vågar liksom inte släppa den riktigt då jag får lätt pigmentfläckar.