Den osynliga massutrotningen – hur mikrober försvinner från jord, hav och din hud

Man hör ofta talas om att vi befinner oss i den ”sjätte massutrotningen” av arter, där djur och växter med förbluffande hastighet försvinner från jordens yta under människans tidsålder. Men i skymundan av de mer karismatiska arterna – elefanter, tigrar, noshörningar – utspelar sig också en annan, minst lika dramatisk förlust: en massutrotning av mikrober. Dessa mikroskopiska organismer, som bakterier, arkéer, svampar och virus, är i själva verket jordens mest talrika livsformer. De spelar fundamentala roller i ekosystemens kretslopp, från jordmånens näringsväv till våra egna kroppars inre och yttre ekosystem. Ändå är det sällan vi tänker på mikrober när vi hör ordet ”biologisk mångfald.” Kanske för att de är osynliga för blotta ögat, eller för att människor historiskt mest förknippat bakterier och virus med sjukdom. Men i dag vet vi att utan mikrober stannar planetens andning: våra jordar skulle urholkas och förlora sin fruktbarhet, haven sina viktigaste syrefabriker, och våra egna kroppar skulle tappa en stor del av sin förmåga att motstå sjukdomar och hantera näringsämnen.

Kapitelöverblick – från jord till hud
I detta kapitel vill jag i bokliknande, löpande stil belysa hur den sjätte massutrotningen inte bara handlar om förlust av större djurarter, utan också om osynlig men djupgående erosion av mikrobiell mångfald – både i naturens marker och i vår egen kropp, inklusive huden. Jag vill anknyta till det vi lärt oss i tidigare kapitel om hudens mikrobiom och bredda perspektivet till att se att samma processer sker i jord, vatten och andra organismer på jorden. Det blir en berättelse om hur vår moderna livsstil, med intensiva jordbruk, antibiotikaanvändning, hygienkrav och kemikalier, har rubbat eller utrotat åtskilliga mikrober, vilket i förlängningen hotar planetens och vår egen hälsa.

Mikrobernas tysta försvinnande i jord och hav
Det är slående när forskare talar om att planeten förlorar arter i en takt som inte skådats sedan dinosauriernas utdöende för 65 miljoner år sedan. Tigrar, isbjörnar, orangutanger och bin – sådana exempel hörs ofta. Men samtidigt dör också lokala, specialiserade bakteriestammar ut i jordar som förändrats av monokulturer, konstgödsel och bekämpningsmedel. Mykorrhiza-svampar, som hjälper träd att ta upp näring ur marken, minskar i artdiversitet och mängd. I haven decimeras plankton och fotosyntetiserande mikrober i vissa regioner på grund av föroreningar och övergödning, eller på grund av uppvärmning och försurning. Många av dessa mikroorganismer är helt centrala för näringscykler, syreproduktion och klimatreglering. Att de försvinner sker utan ljud, utan protest, men potentiellt med lika stor verkansgrad som om man skulle radera en nyckelart i en regnskog.

Massutrotning i människokroppen
Utanför naturens rena ekosystem är det kanske ännu mer konkret att betrakta tarmen och huden hos oss människor som en slags biologisk smältdegel för mikrober. Precis som i tidigare kapitel om hudens mikrobiom har vi förstått att människan bär miljarder bakterier och andra mikroorganismer i tarm, hud, munhåla, näsa och slemhinnor. Dessa mikrober utgör en intern ekologi som tränar immunförsvaret, producerar vitaminer och skyddar mot patogener. Tänk då på hur våra moderna vanor kan driva en massutrotning av denna mikrobiella mångfald. När vi öser på med bredspektrumantibiotika mot minsta förkylning (även om det är virusorsakat), när vi sprutar antibakteriella medel på ytor, och när vi äter en kost som inte stöttar “goda” bakterier, reducerar vi vår egen inre mikrobiella mångfald – och riskerar att gynna resistenta patogener som tar över. Samtidigt lever vi i steriliserade hem och kontor, inte längre i ständig kontakt med jordens naturliga mikrober. Detta innebär mindre exponering för en rik bakterieflora, något som sannolikt bidrar till ökningen av allergier, autoimmuna sjukdomar och kroniska inflammatoriska tillstånd.

Hudflorans krympande mångfald
I fallet med huden är detta extra tydligt om man jämför traditionella samhällen – jägare-samlare eller lantbrukare i närkontakt med djur och jord – med stadsbefolkningar i industriländer. Studier visar att hudfloran hos urbefolkningar är betydligt mer mångfaldig än hos stadsbor, som tvättar sig frekvent med hårda rengöringsmedel och lever i sterila betongmiljöer. Denna skillnad i mångfald kan kopplas till lägre frekvens av vissa hudsjukdomar hos traditionella folk. En tolkning är att vi håller på att massutrota många av de harmlösa eller rentav hjälpsamma mikroorganismer som historiskt bott på vår hud – precis som vi massutrotar arter i naturen genom skogsskövling, klimatförändringar och förorening. Den gemensamma nämnaren är att vår livsstil och vårt jordbrukssystem, i sin jakt på sterilitet och maxade skördar, ofta inte lämnar rum för den subtila biologiska mångfalden som är nödvändig för systemens långsiktiga stabilitet.

Disappearing microbiota‑hypotesen
Det finns en term som används i forskning: “the disappearing microbiota hypothesis.” Den menar att modernitet har reducerat vår exponering för mikrober på ett sätt som tidigare generationer aldrig upplevt. Som ett resultat av detta har våra immunförsvar blivit sämre tränade på att skilja vän från fiende. Man talar om hur allergier och autoimmunitet blomstrar i moderna samhällen, delvis för att immunsystemet saknar den rikedom av bakteriesignaler som förr hjälpte till att bygga upp tolerans och dämpa onödiga attacker. Precis som en regnskogsmiljö med rik artrikedom ofta är mer motståndskraftig mot skadedjur, blir en rik hud- och tarmflora en “buffert” mot patologiska invasioner och kronisk inflammation. När vi förlorar den bufferten, blir systemet känsligt, ungefär som ett monokulturellt fält lättare drabbas av skadegörare än en varierad äng.

Konsekvenser för hud och jordbruk
För människans hud innebär detta att när vi pressar ner dess mikrobiella variation genom tvångsrengöring, starka produkter, antibiotikakurer eller andra ingrepp, kan små stammar av patogener enklare få övertaget. Vi får akneutbrott, eksemskov eller svampinfektioner. Ett slags parallell till hur jordar, när man dödat mängden jordbakterier, blir beroende av mer och mer konstgödsel och bekämpningsmedel för att hålla upp skördarna – en ond cirkel. Man kan se att lösningen på både jordbrukets och hudens problem kan vara att försöka återskapa förlorad mångfald. I jordbruk talar man om att återinföra mångfalden av organismer i jorden genom skonsammare bruk, i hudvård om att använda probiotiska eller milda rutiner så att hudens naturliga samspel kan återställas.

Fyra drivkrafter bakom mikrobiell förlust
Hur kom vi hit? Hur uppstod denna massutrotning av mikrober i vår kropp och i naturen? Det är flera faktorer som sammanfallit under de senaste hundra åren:

1. Industriellt jordbruk: Monokulturer, kraftig besprutning, konstgödsel och borttagande av naturliga betesmarker har decimerat markens mikrobiella komplexitet.
2. Överdriven antibiotikaanvändning: Både i djuruppfödning och humanmedicin har antibiotika nyttjats brett. De räddar liv, men deras överdrivna bruk har slagit ut en lång rad snälla bakterier, både i människor och i ekosystem.
3. Hygienfixering: Massiv marknadsföring av antibakteriella rengöringsprodukter har fått människor att tro att “bakteriefritt” är idealet. Samtidigt minskar kontakt med jord, djur och natur, vilket ger mindre mikrobiell stimulans.
4. Stadsmiljö och minskad biodiversitet: Många lever i betongområden med få grönytor och lite kontakt med mikroorganismer. Biosfären omkring oss är fattigare, och vi förlorar inflödet av naturlig mikrobmångfald.

Mångfald ger stabilitet – en biologisk lag
Sammantaget målar detta upp en bild där människan av misstag, i sin strävan efter effektivitet och hälsa, ofta gått rakt emot en grundläggande biologisk lag som säger att mångfald är stabilitet. Det är därför inte förvånande att när ekologer varnar för den sjätte massutrotningen av makroarter, påpekar mikrobiologer att en parallell utrotning sker i mikrovärlden. Vissa stammar eller subgrupper av bakterier – specialiserade på vissa habitat eller samliv med specifika värdar – kan redan vara borta. Man vet inte ens vad som försvinner, eftersom mikroskopiska arter ofta aldrig dokumenteras innan de dör ut.

Planetens och hudens parallella instabilitet
Men varför är detta relevant för hudens hälsa i vår bokserie? Jo, för att medvetenheten om hudens mikrobiom växer i takt med vår kännedom om massutrotningen av mikrober i allmänhet. Man ser en likhet: när vi tappar mikrobiell mångfald på huden, får vi en mer instabil hudflora med större risk för inflammation och sjukdom. I naturen uppstår en liknande instabilitet när vissa arter försvinner. Det kan vara en slumpartad process, men konsekvensen blir att ekosystemets motståndskraft sänks och kraftfulla invasioner av patogener eller skadedjur kan uppstå. Parallellerna är tydliga.

Återuppbygga mikrobiell mångfald
Å andra sidan finns hopp. Ecologiskt tänkande i jordbruk börjar omfamna mindre kemisk behandling, mer rotationsodling och återställande av jordarnas bakterie- och svampnätverk. Inom hudvård talar man om postbiotiska ingredienser (bl.a. mjölksyrabakterie-extrakt) som sägs gynna hudens immunförsvar och barriär. För dem som ådragit sig kroniska hudproblem kanske en väg är att sakta bygga upp hudmikrobiomet genom att avstå starka tvålar, söka mildare produkter och kanske hitta nya sätt att få naturlig “smuts” i lagom dos.

Allt är sammankopplat
På en mer filosofisk nivå belyser denna diskussion att vi inte kan isolera vår personliga kropp från planetens ekologi. Om jorden sakta töms på mikrobiell mångfald, får det följder för vår mat (som behöver jordens mikrober för näringscykler), för pollinering (tänk svampar, bakterier och insekter som samverkar) och för vår indirekta kontakt med naturens mikrober. På liknande sätt, om vi på individnivå utrotar hudens flora med överdriven hygien, skadar vi oss själva. Allt är sammanlänkat.

Hur mäter man en försvinnande mikrobiota?
Man kan undra: Hur mäter man “mikrobiell utrotning?” Det är mycket svårare än att räkna tigrar eller isbjörnar. Men forskare kan se drastiska skillnader i jordbakteriers genetiska diversitet i naturreservat jämfört med intensivt brukade åkrar. I vår kropp kan man jämföra tarmfloran hos människor i traditionella byar med dem i urbana miljöer och se hur mycket färre bakteriestammar stadsmänniskor har. Sannolikt gäller en liknande trend för huden, även om ännu färre studier finns. Det råder ingen tvekan om att förändringen är massiv, och det är inte omöjligt att unika stammar redan försvunnit för gott.

Sterilitetens baksida
Denna förlust av mikrobiell mångfald har paralleller till människans egen “sjuka” hud. Genom att ständigt kriga mot bakterier i stället för att samspela med dem, kan vi lättare drabbas av eksem eller akne. Samma mönster globalt: när vi föröder naturens mångfald, blir ekosystemet mer sårbart och kan drabbas av kollapser när klimatet ändras. I bägge fallen behövs en omställning till ett synsätt där vi vårdar mångfalden.

Mikrobiomvänlig mottrend
Det blir också intressant att se hur vår tidigare väldiga rädsla för bakterier (påverkat av antibiotika och “steriliseringstänkande” från 1900-talet) nu möter en mottrend. Marknaden för “mikrobiom-vänliga” produkter ökar, och fler dermatologer betonar mildare hudvård, mindre frekvent tvätt, och i vissa fall att vistas mer i naturen för att utsättas för godartade mikrober. Man talar också om “rewilding” – att omfamna lite mer av den naturkontakt vi förlorat, på sätt som kan stimulera både vår hud- och tarmflora. Kanske framtidens hälsoråd råder oss att röra oss barfota i trädgården, klappa djur, undvika onödigt bruk av antibakteriella tvålar och i stället stötta hudens bakterier. Det kan låta enkelt eller naivt, men det grundar sig i en nyvunnen förståelse: vi är beroende av mikrobiellt liv för vår egen friskhet.

Hudens spegel av planetens kris
Slutligen kan vi reflektera över titeln “massutrotningen av mikrober i naturen, huden och kroppen” och se hur det passar in i bokens tema om hudens ekosystem, evolution och samverkan med människan. Poängen i detta kapitel, som i tidigare diskussioner, är att huden är en liten spegel av ett större sammanhang. Precis som planeten nu förlorar arter i våldsam takt, förlorar även vår kropp ett spektrum av mikrobiella vänner som funnits med oss under årtusenden. I stället får vi nya problem, nya patogener eller obalanser. Vi har själva åstadkommit mycket av detta, i tron att vi förbättrade våra villkor. Det blir ett djupt lärorikt kapitel i mänsklighetens historia: att det inte räcker att tro man är “renare” genom att döda alla bakterier – man kan hamna i en steril värld där man plötsligt är mer sårbar än någonsin.

Ond cirkel – monokulturer ute och på huden
Samma lärdom gäller jordbrukets storskaliga produktion. För att klara försörjningen av mat i en ökande befolkning har man förenklat ekosystemen så mycket att jordarna blir allt mer beroende av konstgödsel, insektsgifter och annat. När väl en ny skadegörare dyker upp, eller klimatet ändras, riskerar monokulturen att falla. Samma sak på vår hud: när man förvandlar den till en steril monokultur genom aggressiv hygien, måste man ständigt använda starkare mediciner mot akne, eksem och andra plågor. En “ond cirkel” i bägge fallen.

Rewilding mikrober – vägen framåt
Men, som sagt, allt är inte mörker. Genom att bli medvetna om detta mönster kan vi också handla annorlunda. I naturvård pratar man om rewilding – att återinföra förlorade arter och ge ekosystem tid att läka. På hudens område talar man om att låta hudfloran återuppbygga sig och kanske “plantera” vissa bakterier i form av probiotiska hudprodukter. Precis som med vargar i Yellowstone (en metafor från förra kapitlet) kan en liten men viktig åtgärd “låsa upp” en positiv kaskad, där hela systemet blomstrar.

Gemensamt ansvar för mikrobiell mångfald
När vi får perspektiv på massutrotning av mikrober, både globalt och på vår kropp, blir det också tydligt hur integrerade vi är i livets storslagna nätverk. Vi har inte råd att förlora jordarnas mykorrhiza-svampar eller våra hudbakterier. Det hotar inte bara ekosystemet utan oss själva, i en mycket konkret mening. Vi är i lika hög grad beroende av mikrobernas närvaro och mångfald som de är av oss i sin tur. Allt är en symbios, en dans, och vi har många skäl att lära oss dansa bättre i stället för att försöka tvinga takten.

Avslutning – mot en mikrobiell renässans
Jag vill avsluta denna långa essä med en vision: Kanske går vi mot en ny era där vår kultur vänder bort från sterilitetstro och fördjupad alienation, och närmar oss en respekt för mikrobiell samexistens. Det kan innebära att vi i allt större skala satsar på hållbara jordbruk som bevarar bakteriers och svampars mångfald i marken. Att vi i vår personliga hudvård ger rum för snälla mikrober i stället för att ständigt bekämpa dem. Att vi minskar onödig antibiotikaanvändning och anpassar medicinering bättre. Att vi uppmuntrar mer naturvistelse och kontakt med djur för barn, så att deras immunsystem får utvecklas robust.

Först då kan vi bromsa den sjätte massutrotningen – inte bara av stora djur och växter, utan också av mikrober som aldrig hann få ett namn. Och i samma process stärker vi både jordens ekosystem och vår huds ekosystem. Det är en ödmjuk insikt: att vi är en art bland många, med ansvar inte bara för oss själva utan för det mikroskopiska liv som upprätthåller så mycket av världens hälsa och vår egen. Och just i vår hud, som bokstavligt talat är gränsen mot omvärlden, avspeglas varje steg vi tar mot mer eller mindre mångfald.

Källor

Arafat, A., Al‑Nubei, L., Zhang, H., et al. (2024). Antibiotics and the gut microbiome: Understanding the impact on human health. Clinical and Translational Medicine, 13, e1490. https://doi.org/10.1002/ctm2.1490

Blaser, M. J., & Falkow, S. (2017). Disappearing microbiota: How westernization is driving extinction of the human microbiome. Nature Reviews Immunology, 17, 441–450. https://doi.org/10.1038/nri.2017.77

Frontiers in Allergy. (2022). The hygiene hypothesis for allergy—Conception and evolution. Frontiers in Allergy, 3, 1051368. https://doi.org/10.3389/falgy.2022.1051368

McCall, L. I., Callewaert, C., & Grice, E. A. (2021). Human skin microbiome: Impact of intrinsic and extrinsic factors on diversity. Microorganisms, 9, 1234. https://doi.org/10.3390/microorganisms9061234

Mongabay News. (2023, 11 oktober). Record North Atlantic heat sees phytoplankton decline, fish shift to Arctic. https://news.mongabay.com/

Penn Medicine News. (2017, 6 juni). Antibiotics, antiseptics and long‑term shifts in the skin microbiome. https://www.pennmedicine.org/

Qin, H., Liu, Y., Zhang, X., & Wang, Z. (2024). Changes in soil microbial diversity under present land degradation. Science of the Total Environment, 937, 168663. https://doi.org/10.1016/j.scitotenv.2022.168663

Ruan, S., Zhao, Y., Yang, T., & Li, X. (2022). Roles of arbuscular mycorrhizal fungi in soil fertility. Frontiers in Fungal Biology, 3, 723892. https://doi.org/10.3389/ffunb.2022.723892

Sanford, J. A., Gallo, R. L., & (2017). Topical antimicrobial treatments can elicit shifts to resident skin microbiota. mBio, 8, e00293‑17. https://doi.org/10.1128/mBio.00293‑17

Secret Life of Skin. (2022). Urban living and the skin microbiome. https://www.thesecretlifeofskin.com/